Grattis Björn!
"Vill du känna dig gammal? Så här ser E.M.D ut idag" och så en bild på Tommy Nilsson, Patrik Isaksson och Uno Svenningsson.Ett klassiskt upplägg (och i det här fallet ett skämt av Pierre Mathisson).
Men en som blivit lite äldre än när han slog igenom är Björn Gustafsson som fyller 30 år idag, grattis!
Jag hade förmånen att träffa honom redan innan han fick sitt stora genombrott med Parlamentet och Melodifestivalen. En trevlig, jordnära kille.
Sen slog han som sagt igenom med dunder och brak. Jag var faktiskt och såg en inspelning av Parlamentet där Björn var med. Under ronden Tips från coachen får han uppmaningen Du är en överladdad Stefan Holm varpå han tar sats och gör ett snyggt höjdhopp över skrivbordet och landar med ryggen före i två kontorsstolar. Se klippet nedan.
Senare på kvällen ska min sambo Elin uppträde på Norra Brunn med bland annat Björn och då berättar han att han varit tvungen att uppsöka läkare efter höjdhoppsincidenten. Läkaren hade frågat vad han hade gjort. Gissa om Björn kände sig lite dum när han svarar "hoppat höjdhopp över ett skrivbord".
Något år senare hade han bränt ut sig då alla ville ha sin del av honom och han ställde in alla jobb under en tid.
Under den här perioden var jag klubbdrivare på ett par olika så kallade rookieklubbar, där nya ståuppkomiker fick chansen att pröva sina vingar och ibland kom det mer rutinerade också och testade lite nya tankar.
Vid en av dessa föreställningar, på Garva på Harrys i Malmö så kom jag lite senare än vanligt och min klubbdrivarkollega Mattias frågade om jag ville köra fem minuter för att fylla ut då vi fått lite avhopp. Javisst sa ja och tänkte inte mer på det.
En stund senare kommer Mattias tillbaka med ett stort leende över läpparna och säger "Du, skippa dina fem minuter, Björn Gustafsson är här!"
Då hade han börjat lite smått igen men ville inte köra samma grejor som han gjort tidigare så han hade åkt till Malmö på vinst och förlust för att försöka få tider på ståuppklubbarna här nere. Och vem tackar nej till Björn Gustafsson?
Och idag fyller han alltså 30, grattis Björn!
Fler kändisar som fyller år idag hittar du här på Kändisars Födelsedagar.
Andra blogganteckningar i kategorin Humor/Stand up comedy.
Fredag 2016-02-19 20:02
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
28 år sedan idag!
Någon gång i mitten av 80-talet började jag följa Rögle. Jag vet faktiskt inte varför. Jag hade ingen kompis som gillade dem, mina föräldrar var inga fans och jag såg dem inte på TV.Jag vet att jag läste om dem i tidningen, men på den tiden var det inga färgbilder så jag kan inte ha fastnat för dem för att jag tyckte de hade fina färger.
Men jag minns att jag kollade hur det gått för dem på Sportnytt och Sportspegeln. Särskilt en match minns jag. Rögle var ett topplag i Allsvenskan, serien under SHL (eller Elitserien som det hette då) men hade hamnat i en formsvacka.
Den här kvällen mötte man jumbon Sollefteå på hemmaplan. Sollefteå vann med 5-3 och jag gick in till mamma och pappa och sa "de förlorade.."
När vi kommer fram till 1988, den 18 februari, så får jag för första gången åka in till Ängelholms ishall som den hette då och se Rögle live. Vilket intryck det gjorde!
Nu var vi i och för sig verkligen på rätt match. Rögle vann med 10-1 mot Mörrum, Mats Ulander gjorde det sista målet i matchen allra sista sekund (och någon med 9-1 på sin resultatlott blev antagligen väldigt arg) och jag satt och ropade "Kontra Rögle!" hela matchen.
Jag har fått uppleva flera höjdare med laget. De två topparna var Elitserieavancemangen 1992 och 2008 men det är klart att avancemangen 2012 och 2015 också var trevliga.
Efter besöket i Ängelholms ishall 1988 har det blivit många besök. Ett tag hade jag årskort och åkte in så ofta jag kunde, men numera blir det bara nåt enstaka besök per säsong om ens det.
Men deras resultat har fortfarande en viss inverkan på mitt humör. Det är lättare att andas när de har vunnit än förlorat. Livet är lite ljusare efter ett avancemang än en degradering.
Jag beskrev laget en gång som en gammal hund och det är väl så det är. Jag kommer alltid ha laget i hjärtat.
Jag har tidigare nämnt jubileet här och här.
Och här är en artikel om klubbens störste genom tiderna, Kenny Jönsson, med anledning av att det är 10 år sedan han var med och vann OS-guld och blev utsedd till turneringens bästa back. Vilket lag han spelade i då? Rögle.
Andra blogganteckningar i kategorin Sport/Rögle.
Torsdag 2016-02-18 20:02
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
Framtiden, del IX
Idag för sex år sedan skrev jag en bloggpost om mina borttappade nycklar under åren. Det har inte varit många gånger det hänt, men det är lika frustrerande varje gång.Det finns folk som har löst på ett ganska sofistikerat sätt; genom att låta operera in ett nfc-chip i handen. Det är för övrigt en bloggare som opererat in det, Deeped Niclas Strandh.
Men nej, så här långt tänker inte jag gå.
Andra blogganteckningar i kategorin Livet.
Lördag 2016-02-27 18:19
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
Vilken månad bloggar jag mest?
Jag har roat mig med att kolla vilken av årets månader som jag brukar blogga som mest.Så här ser listan ut just nu:
1. Juni 356 bloggposter
2. Januari 245
3. Februari 236 (med denna!)
4. Mars 233
5. Maj 206
6. December 180
7. Augusti 157
8. November 150
9. April 149
10. Oktober 138
11. September 118
12. Juli 109
Anledningen till att juni leder så överlägset är förstås på grund den där lidnerska knäppen jag drabbades av i juni 2008 då jag skrev över 200 bloggposter på en månad, mestadels under juni.
Andra blogganteckningar i kategorin Bloggvärlden/Min blogg.
Lördag 2016-02-20 20:36
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
Rögle - Modo
Ikväll är det en viktig match i SHL. Modo ligger på kvalplats och har fyra poäng upp till Malmö och fem upp till Rögle. Ikväll möts Rögle och Modo och vinner Modo har de bara två poäng upp till fast mark, kanske bara en om Malmö också förlorar.Så det är en viktig match för båda lagen.
Men en ännu minst lika viktig match spelades mellan lagen redan 1991. Modo som spelade i Elitserien (som heter SHL idag) hade hamnat i kvalserien tillsammans med Rögle, Vita Hästen och Björklöven. Inför sista omgången ledde Modo två poäng före Vita Hästen och Rögle medan Björklöven var avhängda. Ettan till Elitserien.
På den tiden gav seger två poäng oavsett om den kom under ordinarie tid eller efter sudden death. Gjordes inga mål i den fem minuter långa sudden så blev det en poäng var.
I sista omgången möttes Björklöven - Vita Hästen och Rögle - Modo.
För att Modo skulle ta klivet upp så krävde en poäng. För att Vita Hästen skulle ta klivet upp så krävdes det vinst, samtidigt som Rögle skulle vinna mot Modo, men inte med mer än fyra mål mer än vad Vita Hästen skulle vinna med mot Björklöven.
För Rögle behövdes det alltså en vinst samtidigt som Vita Hästen tappade poäng.
I början såg det bra ut för Rögle. Jag har för mig att det stod 0-0 länge i Umeå samtidigt som Rögle ångade på och ledde med hela 4-1 mot Modo. På läktaren gick snacket om vem som skulle slå in det avgörande målet som skulle ta Rögle till Elitserien.
Men samtidigt började Vita Hästen skyffla in mål mot Björklöven.
Och när spelarna insåg att det skulle vara kört även om man vann så kunde Modo ta över kommandot. 2-4 blev 3-4 blev 4-4 innan slutsignalen gick.
Förutsättningarna var nu att om Modo tog en poäng skulle man spela elitseriehockey även nästa år medan en Röglevinst skulle innebära elitseriehockey för Vita Hästen.
Men Rögle hade tappat allt och släppte även in 4-5.
Då sker nåt av det mäktigaste jag upplevt på en Röglematch. Röglepubliken börjar skandera "Grattis Modo" så det ekar om det. Jag har aldrig varit med om en större hyllning till ett motståndarlag.
Så här i efterhand har jag förstått att det med största säkerhet handlade om att man hellre såg Modo i Elitserien än Vita Hästen, men det spelar liten roll i sammanhanget.
Att Rögle missade Elitserien spelar också ganska liten roll. Året efter spelade man allsvensk final mot Leksand och den 3 april 1992 blev man för första gången klara för Elitserien. Men det är som man säger, en helt annan historia.
Andra blogganteckningar i kategorin Livet.
Tisdag 2016-02-16 18:32
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
#Blogg100
I början av november ifjol så kom min nya version av Klocklös i Tiden upp på nätet.Nytt utseende och nytt programmeringsspråk. I och med detta blev jag sugen på att börja blogga mer frekvent igen och idag har jag bloggat varje dag i 100 dagar!
Det finns en utmaning som startar då och då som heter #blogg100 som går ut på just detta, att blogga varje dag i 100 dagar. Jag har varit med ett par gånger och lyckades med uppgiften vid åtminstone ett tillfälle, men det här ligger ju utanför.
Men ändå kul att ha lyckats och att vara igång igen!
Det enda jag saknar nu är kommentarerna. Så kommentera gärna!
Andra blogganteckningar i kategorin Bloggvärlden/Min blogg.
Måndag 2016-02-15 17:15
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
En söt liten film
Alla hjärtans dag.9 år sedan jag debuterade på standup-scenen. Tiden går.
I veckan såg jag en söt liten film som jag faktiskt hört talas om ganska länge som ett projekt, men jag visste inte att den var färdig film ännu.
Lost in Stångby heter den (kolla in filmens hemsida).
Och även om det är en söt film med ett bra budskap så var nog ändå min största behållning när huvudrollsinnehavaren Loa Falkman frustrerat säger "Teckomatorp!? Aldrig i livet!"
Fortsätt du bara trampa på oss teckomatorpare, Loa. Vi reser oss ändå igen. (plats för smiley)
Andra blogganteckningar i kategorin Film.
Söndag 2016-02-14 14:17
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
När vi ändå är inne på legendarer
Igår skrev jag om Stålfarfar och i förrgår skrev jag om Jan-Ove Waldner och häromdan såg jag en bloggpost i mitt bloggarkiv om en annan legendar som jag bara nämnt som hastigast här på bloggen tidigare, Steve Bradbury.Han är en australiensisk shorttrack-åkare som var i slutet av sin karriär under OS 2002 och som egentligen bara hade som mål att få göra en bra tävling i sitt sista OS. När han gick vidare till semifinal (efter att två konkurrenter ramlat i kvartsfinalen) så kände han att nu hade han han gjort precis det. Men vad visste han då om fortsättningen...
Kolla in videon nedan och se den otroliga upplösningen. Att inte hans liv blivit Hollywood-film ännu är en gåta.
Andra blogganteckningar i kategorin Sport.
Lördag 2016-02-13 19:26
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
En legend tackar för sig
Idag spelar J-O Waldner sin sista match.50 år gammal lägger han racketen på hyllan för gott efter en nästa 40 år lång karriär. Ja, 40 år, han var bara 12 år när han debuterade i elitserien.
Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan har en massa godis för oss J-O-fans idag.
Får vi se ett geni som J-O igen?
Historiskt när J-O Waldner lämnar bordet
"Vi ska inte ge honom något gratis"
J-O´s klassiska ögonblick - se de briljanta klippen här
J-O Waldners makalösa karriär i bilder
Det var i slutet av 80-talet som Sverige plötsligt bröt två monopol inom sporten. Sovjets ständiga VM-guld i ishockey (Sverige vann 1987) och Kinas totala dominans i pingis.
1989 detroniserades Kina i lag-VM-finalen i pingis. Sverige vann med 5-0, samma siffror som Kina brukade vinna med och J-O Waldner var förstås med i laget. Nedan kan du se en dokumentär om bragden.
Två saker slår mig när det handlar om J-O Waldner. Han är en lirare, en underhållare i Zlatan-klass. Inte samma utstrålning, men definitivt samma bollbegåvning.
Det finns flera klipp (här finns flera) där han ser löjligt nonchalant ut när han vinner en boll som ser förlorad ut.
Det är andra är hans enormt långa karriär. När han nu lägger av så är han 50 år gammal. Som jämförelse, när Björn Borg fyllde 50 hade han lagt av med tennisen 24 år tidigare.
Så tack för alla minnesvärda stunder, J-O.
Sveriges kanske största idrottare någonsin.
Andra blogganteckningar i kategorin Sport.
Torsdag 2016-02-11 13:26
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
Stålfarfar
Någon gång i slutet av mellanstadiet, det kan ha varit i sexan när skolan fick ett nytt bibliotek och vi fick en ny lärare (hej Bo!), så drabbades jag av enorm läslust. Pappa rotade fram böcker från sin ungdom som jag plöjde igenom.Favoriterna var allt av Enid Blyton och så böckerna om Biggles. Men så fanns där några andra böcker också om platser, händelser, person och fenomen i Sverige som kom ut årsvis. Jag minns inte vad dessa böcker hette, men jag minns särskilt två historier ur dem.
Den ena handlade om en släkting till Ingemar Stenmark som hamnade under snömassorna i en lavin. Men mycket tur, envishet och en biobiljett(!) så överlevde han.
Om jag minns rätt så låg han gömd under snömassorna åtminstone ett par dar och lyckades gräva loss ena armen så att han kunde gräva fram en röd biobiljett ur fickan. Ena staven hade som tur var hamnat i närheten av honom och med denna tryckte han upp biobiljetten genom snömassorna så att räddningspersonalen fick syn på den och kunde gräva fram honom.
Den andra historien jag minns handlade om Gustav Håkansson från Gantofta.
66 år gammal cyklade han Sverigeloppet från Haparanda till Ystad, trots att han inte fick vara med i tävlingen då han ansågs för gammal(!) och kom i mål ett dygn före vinnaren (som i ärlighetens namn ska sägas varit tvungen att ta hänsyn till bestämda vilopauser något Gustav Håkansson kunde strunta i).
Med sitt yviga vita skägg fick han epitetet Stålfarfar och legenden var född.
Jag och familjen var på Johannamuseet utanför Skurup häromåret där de har en permanent utställning om honom.
Anledningen till att jag kom att tänka på honom var tack vare en krönika i Helsingborgs Dagblad.
Stålfarfar var en riktig stålfarfar som blev 102 år gammal. Han var gift med stålfarmor som blev 105.
Läs mer om honom på Wikipedia.
Andra blogganteckningar i kategorin Livet.
Fredag 2016-02-12 17:26
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!
