Alla anteckningar skrivna i november 2002

Anders

Grattis på namnsdagen!

Min far heter Anders, mina bröder heter Anders och jag heter Anders. Ja, i andranamn alltså, det hade blivit lite konstigt annars när mamma sagt "Kan du komma hit en stund, Anders?"

Jag har inte uppdaterat min blogg på ett tag. Inte för att jag tröttnat, långt därifrån, jag bloggar till och med i ett block bredvid sängen innan jag går och lägger mig. Nä, anledningen är en annan och inte alls särskilt rolig. Hårddisken rasade i måndags och igår fick jag reda på att den var stendöd och inte gick att rädda. Mp3:or, dokument under i alla fall sex års tid, drygt 3000 kort jag tagit med min digitalkamera, mail, bokmärken och en massa annat, borta. Jag har fått många frågor och pikar om att ta backup. Precis som när jag fick bilen stulen för att jag parkerat den vid vägen och inte bakom huset. Visst, jag hade kunnat köpa brännare för länge sedan och antagligen räddat en del. Visst, jag hade kunnat parkerat bakom huset och inte fått bilen stulen, men frågan jag ställer mig är hur folk kan gotta sig så åt andras olycka? Man märker vilka som är ens vänner och vilka som bara är ytliga kompisar när nåt sånt händer.

Sedan finns det folk som inte har dator och som undrar varför det är en så stor grej att bli av med program och sånt, datorn fungerar ju med ny hårddisk. Det är ungefär lika korkat som att säga till någon som haft inbrott och blivit bestulen på personliga minnen och saker man haft i bokhyllan, till exempel CD-skivor, böcker, filmer, prydnadssaker, fotoalbum med mera att det är väl inte så farligt, du har ju bokhyllan kvar och huset fungerar ju ändå.

Fast jag blev på lite gladare humör när jag fick Telia ADSL att fungera och lite
snabbare än vanligt kunde surfa in och titta vad som hänt i de bloggar jag följer.

Direkt eller indirekt var min blogg omnämnd i två av dessa vilket höjde egot ett par decimeter.

I Värsta språket i torsdags fick vi lära oss att svenske kockens förebild var en
nervös dalmas som i amerikansk TV lagade mat och pratade dalmål. Så kan det vara.

Varför tycker jag att det till vänster står "För dig som inte kan få nog av könsord"? Korsord är det ju!

Andra blogganteckningar i kategorin Livet.

Lördag 2002-11-30
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



En dag på jobbet

Puff. Bonk. Ssss. Puff, puff, klonk. Puff. Bonk. Ssss. Puff, puff, klonk.
Maskinens monotona rytm hade för länge sedan svept in mig i ett för verkligheten
utanför svårgenomträngligt täcke av puff, av blonk och av ssss.

Puff. Bonk. Ssss. Puff, HA-, klonk. Puff. -LLÅ? Ssss. Puff, puff.
Bokstäver och stavelser började plötsligt leta sig fram mellan maskinens ljud.
Jag vände mig om såg en kvinna ett tiotal meter bort. Hon förde sin hand mot örat och gjorde den pekande gesten som betyder telefon.

Jag gick sakta ner mot telefonen i bortre ändan av byggnaden. Det var tredje samtalet den här dagen.

Jag brukar inte få tre samtal på en dag. Jag brukar inte få samtal alls. Inte sedan det tog slut med min flickvän.

-Hallå?

Säljare.. Jag visste det i samma ögonblick han öppnade munnen och strax efteråt blev hans "undrar om du är intresserad..." mer till bla, bla, bla, bla. Mina ben ville gå därifrån, min hand ville lägga på luren, jag ville säga nej. Jag stannade kvar, med luren mot örat och sa "Jag ska fundera på saken."

Jag lade på. Han lade på. Jag hoppas han aldrig ringer igen...





Sist jag skrev här märkte jag efter en stund att det blev väldigt mycket talspråk. Jag har aldrig reflekterat över mitt sätt att skriva dagbok eller blogg tidigare, men när jag tänker på det så betyder stilen lika mycket som innehållet om man vill få fram sitt budskap. Texten ovan försökte jag skriva på ett mer roman-baserat sätt. Händelsen med säljaren som ringde verkar på så sätt mer intressant, inte sant?

Dagens Linköping-händelse! (se tidigare bloggposter för information)

På vägen upp var det P4 som stod på. Det var nostalgiskt värre att höra Ring så spelar vi, Melodikrysset och Svensktoppen. Jag imponerade väldigt på mina medpassagerare när en tävlande fick storchansfrågan i Ring så spelar vi. 10 skivor kunde man vinna om man visste vad Övre Volta heter idag. Burkina Faso sa jag innan frågan var färdigställd och hade jag ringt hade 10 skivor varit mina. Fast å andra sidan, hur många killar i min ålder ringer till Ring så spelar vi?

Andra blogganteckningar i kategorin Livet.

Lördag 2002-11-23
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Linköping

Följetong! Tema! Det var ordet jag sökte i förrgår utan att lyckas hitta. Jag tänkte försöka ha en följtong ett tema i min blogg varje vecka som jag återkommer till varje dag, och den här veckan är det: Dagens Linköpings-händelse!
Ni hör applåderna va?

Det var ju så här att jag hälsade på min bror i Linköping i helgen och det hände så klart en hel del skoj under vistelsen. Förra gången berättade jag om vykortet som vi skickade igen och idag har vi kommit till historien om golfbollen. Min bror tycker inte om golf. Jag skulle inte vilja säga att han hatar det, men han tycker inte riktigt om sporten. Vid ett tillfälle hade han varit och hälsat på på ett ställe som tryckte reklam på golfbollar och lägger dem i en liten ask och sedan på med locket och så.. Färdigt!

(Jag hoppas ni har överseende med att jag använder mer talspråk än vanligt i dagens blogg, det är bara en sån dag...)

Det som var kul med det här besöket var att alla fick välja ett eget reklammeddelande att trycka på en boll som de sedan fick med sig hem. Vad valde min bror (Torgny) för meddelande? Jo, i burken ligger en golfboll där man kan läsa: "Torgny spelar inte golf!"

Håkan Nessers bok "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" ska bli film. Någon mer än jag som ska gå?

Efter jobbet blev det hektiskt! När jag kört in bilen i garaget och är i färd med att gå in i huset hör jag hur någon ropar på mig bortifrån grannen. Fast det var inte grannen. Inte den grannen som bor närmast vill säga. Det visade sig vara mamman till de två barn som vid ett flertal tillfällen varit och hälsat på mina katter och velat köpa en. Tyvärr blev det inte så utan istället köpte de en av grannen. Medan vi står och pratar så kommer det en bil nerför backen (vilket betyder besök till mig, grannen, eller grannen längst bort.

Mamman och barnen bodde ytterligare lite längre bort, men man kör inte nerför backen för att komma dit.)

Ur bilen kliver en man som kommer bort till oss. Det är lite mörkt och medan han går mot oss tycker jag mig känna igen honom, men när jag fått klart för mig vem det är så gör han en rörelse eller liknande och vips så är likheten borta. När han kommer fram står det klart för mig att jag aldrig sett honom förr.

Han presenterade sig som B. och sa (tror jag mig minnas) att han var från miljö- och djurskyddsnämnden i kommunen. Sjukhemmet (som ligger ett par hundra meter från mig) hade återigen fått problem med mina katter.

I somras var det en katt som tillsammans med sina två ungar "bosatte sig" där borta. Eftersom det ofta var öppet in i lokalerna så sprang de in. Folk tyckte nog det var kul i början, men snart blev de ett problem.

Nåja, till slut flyttade de i alla fall hem till mig igen, men i höst har de varit tillbaka där igen berättade B. som precis varit och pratat med personalen. Det visade sig nämligen att min svarta katt hade varit vid sjukhemmet igen ett tag men nu blivit sjuk och behövde veterinärbesök. Ena ögat hade svullnat igen och hon var dålig i magen. Jag gick bort och hämtade henne och ringde veterinären och fick en tid till imorgon eftermiddag.

På Kornet | Blind Höna har gjort det igen! Ännu en underbar reflektion som verkligen är "På kornet"!

Andra blogganteckningar i kategorin Livet.

Onsdag 2002-11-20
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Linköpingsbesök och talet 47

Hur många helvetes jävla svordomar kan man ha i en och samma
satans mening utan att det låter för jävla krystat?


Klicka här för ett möjligt svar. Det blir värre ju närmare nyår vi kommer.

På jobbet har kortspel gjort att en del nya uttryck fötts. Vad sägs om:

-Du är full av fusk!

-Sitt inte och fulspela!

-Fultitta inte!


Något för Fredrik Lindström i Värsta språket måhända?

Jag berättade inte så mycket om vad som hände i Linköping i helgen mest för att jag inte orkade skriva särskilt mycket igår när jag kom hem, men också för att jag tänkte ha ett visst ämne att skriva om varje vecka och den här veckan blir det en ny Linköpingshändelse varje dag. Jag har en del såna här idéer som jag skulle vilja förverkliga i min blogg, men jag får se hur det blir. En av mina dåliga egenskaper är nämligen att inte kunna slutföra mina påbörjade projekt så bli inte förvånade om bloggen inte finns imorgon.

Nu över till dagens Linköping-händelse. Under söndagen besökte vi Linköpings bibliotek. Det är relativt nybyggt eftersom stadens tidigare bibliotek brann ner 1996. Mycket gick så klart förlorat, men en del lyckades man rädda. Vid ett tillfälle var det någon av oss som började bläddra i en bok och plötsligt låg det ett vykort mellan sidorna. Någon hade varit på Cypern för två somrar sedan (enligt poststämpeln) och skickat ett vykort hem till Sverige, ett vykort som sedermera blev bokmärke och därefter glömdes bort. Vi tog med oss vykortet och la det i en brevlåda. Hoppas det kommer fram. Jag undrar om adressaten blir förvånad när han för andra gången får samma vykort...

Blind höna | På Kornet hade ett intressant inlägg om talet 47 (apropå veckans svar på frågan som inleder dagens blogg).

Andra blogganteckningar i kategorin Livet.

Måndag 2002-11-18
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Linköpingsbesöket

Så var man nyss hemkommen från Linköping. Färden började igår morse då jag och min inneboende bror blev hämtade av far. Bilresan norrut tog några timmar och vid middagstid mötte vi upp med den enda kvarvararande universitetsstuderande i brödratrion. Tidigare så pluggade min inneboende bror till rymdingenjör i Kiruna, men han blev klar tidigare i höstas.

Under lördagen och söndagen var vi bland annat på julmarknad (är det inte liiiiite för tidigt?) och fått göra ett intressant besök på universitet. Övernattade gjorde vi på ett stuteri med hotell- och vandrarhemsmöjligheter en bit utanför stan.

Vi besökte även det nya biblioteket (det gamla brann ner 1996) vilket var väldigt intressant.

Här kommer lite betyg över vistelsen:

Staden: * * *
(lite svårt att bilda sig en uppfattning efter bara två dagar)

Övernattningen: * * * *
(vi bodde bra, sov bra och fick god frukost)

Vädret: *
(det regnade i stort sett hela tiden...)

Brors rum: * * * * *
(han bodde väldigt trevligt)

Andra blogganteckningar i kategorin Livet.

Söndag 2002-11-17
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Funderingar

Idag hade jag väldigt många funderingar kring svenska språket när jag satt på jobbet.
Ta till exempel ordet "besvärjelse". Varför stavas inte det besverigelse?
Apropå Sverige så var det inte många år sedan jag fick reda på att namnet kommer från Svea Rike.


En annan sak att fundera över var den fråga som
Hans ställde till sina besökare (jag var en av dessa) i helgen.

"Det regnar. Vadå det?"


Precis. Vad är det som regnar? Ordet "det" används ju som ersättningsord för någonting, vad ersätter "det" i det här fallet?


Jag har funderat på det, men jag har inte kommit fram till något bra svar.



Något jag också funderat över idag är Flow som Niklas skriver om i sin blogg
Enkelriktat. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Flow, men man skulle kanske kunna säga att det är en känsla av lyckorus. (Niklas beskriver det mycket bättre än jag, men i hastigheten hittar jag inte den anteckning om fenomenet som jag letade efter. Jag kan tänka mig att fotbollsspelare känner Flow när de gör segermålet i en viktig match. Jag kan tänka mig att jokerspelaren känner Flow när det går upp för honom att han just vunnit 32 miljoner kronor. Niklas var inne på en intressant tanke när det gäller Flow och brottslighet. Att begå brott blir som ett beroende eftersom känslan av Flow är så stark.


Jag känner Flow när jag spelar innebandy. Jag känner Flow när jag programmerar min bloggs kommentera-funktion. Jag känner Flow när jag öppnar en ny bok av någon av mina favoritförfattare. Det händer att jag känner Flow när klockan närmar sig utstämplingsdags på fredageftermiddagen trots att jag inte har något speciellt planerat inför helgen.


När känner du Flow?




Imorgon börjar Expedition: Robinson, passar inte avskiljaren ovan perfekt med anledning av detta? Jag tänkte bara berätta att jag åker till Linköping imorgon bitti och kommer hem söndag kväll så något mer bloggande lär det inte bli för min del den
här veckan. Jag hinner knappt börja innan det är dags för en paus. Skämt åsido, jag har bloggat ett tag på andra ställen, men antingen har blogg-verktygen varit för enkla och inte fallit mig i smaken, eller också har jag inte förstått hur man skulle göra för att få tillgång till alla funktioner. Men för att hitta de tidigare bloggarna får ni leta lite, känner inte för att lägga ut länkar till dem just nu. Antagligen kommer jag att skriva om det mest intressanta från tidigare bloggar här ändå.


Den här bloggen har förresten precis blivit stolt medlem i Svenskt webbloggindex.



Andra blogganteckningar i kategorin Livet/Funderingar.

Fredag 2002-11-15
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Företagstillgångar

Idag läste jag en intressant fundering hos Niklas på Enkelriktat som handlade om företags tillgångar. Han menade på att det fanns tre
huvudtyper av tillgångar; humankapital (personalen och dess samlade kunskap), strukturkapital (den kunskap som blir kvar i företaget om man tar bort humankapitalet, till exempel rutinbeskrivningar, dokumentation och liknande.) och kundkapital. (kunderna och den kunskap de besitter.)


Allt mynnade ut i en fundering kring företagscommunity, något jag blev så sugen att ta upp med VD, IT-ansvarig och andra inblandade att jag började fundera över ett mail till dessa. Antagligen stannar det vid tanken, men det är en intressant sådan.

Andra blogganteckningar i kategorin Livet/Funderingar.

Torsdag 2002-11-14
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!



Innebandy

Jag spelade innebandy i måndags.
Företaget som jag jobbar på hyr en idrottshall under två timmar på måndagkvällen och vi är några stycken som brukar utnyttja detta för att som sagt, spela innebandy.


Måndagens pass var ganska innehållsrikt för min del. Först lyckades jag vricka foten ganska ordentligt så det var bara att linka av. Efter lite vila spelade jag sista kvarten, men dagen efter hade jag rejält ont i foten. Det smartaste man kan göra är definitivt inte att spela innebandy med vrickad fot.


Det är inte så smart att glömma kvar en av klubborna heller. Jag har börjat ha med mig min reservklubba till innebandyn eftersom jag fått en känsla av att mina vanliga snart har gjort sitt. Jag trodde aldrig den skulle ligga kvar två dagar senare,
men eftersom jag körde förbi hallen under kvällen på väg till min far för att
byta till vinterdäck på bilen så svängde jag inom och döm om min förvåning,
vad ligger kvar sedan måndagens träning om inte min klubba!?



Som ni kan se på bilden så är det inte världens mest moderna klubbor. Det kan kanske vara därför som jag fick behålla den den här gången också. Det har hänt en gång tidigare att jag varit övertygad om att jag blivit av med min klubba. Det var för snart tre år sedan när jag fick min bil stulen, med min "gröna" klubba i baksätet.
När bilen hittades var mina solglasögon försvunna. Likaså cykelhållaren som legat i
bagageutrymmet, samt min CD-växlare. Men min innebandyklubba låg kvar till synes orörd. De hade inte ens knäckt den! Men det är väl den enda tacksamhetskänsla jag känner inför den eller de som stal min bil två dagar före julafton 1999.

Andra blogganteckningar i kategorin Sport.

Onsdag 2002-11-13
0 kommentarer.
Skriv en kommentar!