Vid 25 års ålder var han gift och arbetade som lågt betald tjänsteman i Madras, men inte ens då slutade han exprimentera med siffror utan skrev ned en mängd ekvationer och formler i sina anteckningsböcker. De var mycket varierande och innehöll bland annat många lösningar för att räkna ut pi. Han framlade sällan bevis eller visade sina metoder. Han var ensam i siffornas värld och räknade och teoretiserade utan kamrater som kunde förstå eller råda honom.

Det är nu han skickar några av sina upptäckter till tre framstående engelska matematiker. Två av dem (låt oss för deras skull inte nämna deras namn här) förkastade hans arbete, antagligen trodde de att de hade att göra med en knäppgök, men den tredje matematikern, G.H. Hardy drog slutsatsen att upptäckterna "måste vara sanna, för om de inte var sanna, skulle ingen ha tillräckligt stor fantasi för att komma på dem."

Året efter, 1914, bjöd Hardy Ramanujan att komma till England för att de skulle arbeta i ett antal matematiska projekt. Ramanujan hade som sagt inte någon matematisk skolning, men hans intuitiva förståelse var otrolig.

Tyvärr satte första världskriget stopp för detta geni. Han blev kroniskt sjuk och åkte in och ut på sanatorier i flera år. Det är troligt att hans stränga hinduiska vegetariska diet, som var nästan omöjlig att hålla i det krigsdrabbade Storbritannien, ledde till allvarlig vitaminbrist.
År 1919, när sjövägen till Indien var säker igen, återvände han hem. Trots att sjukdomen inte blev bättre och att han led av svåra smärtor så fortsatte han fylla sina anteckningsböcker med ekvationer, än en gång utan att annat än sällan visa hur han kommit fram till sina resultat. Han dog ett år senare, vid 32 års ålder.

Idag, mer än 70 år senare, är vetenskapsmän och matematiker fortfarande i färd med att arbete med hans fascinerande ekvationer, tillämpa dem på aktuella problem och använda dem för att utveckla algoritmer som är effektiva när de körs i datorer.

Liksom många andra matematiker kunde Ramanujan inte motstå att undersöka talet pi och hans intuitiva språng gav förbluffande insikter till studier av talet.