• image four
  • image three
  • image two
  • image one

Lennie Norman i högform på MACK! (Gig 194)


Igår förmiddag fick jag frågan om jag kunde hoppa in som konferencier på MACK som skulle ha föreställning samma kväll. Naturligtvis tackade jag ja. Visserligen kände jag mig inte alls i form, antar att novembermörkret gjorde sig påmint, men ska jag någon gång jobba med det här professionellt så måste jag leverera även om jag inte mår topp.

Föreställningen var utsåld sen länge, men det är inte så konstigt med en legend som Lennie Norman i startuppställningen. Supportkomikern Anders Celin hade nog också dragit en och annan den här kvällen.

Publiken fick dessutom se tre bonuskomiker i form av Eric Andersson, Teresa Tönisberg och Björn Tennfors.

Det var bra stämning i lokalen redan när jag inledde kvällen. Berättade lite grand om vad som skulle hända, lät dem applådera osv. Berättade lite om mig själv, körde lite korta skämt om bilköp, bilverkstäder osv. Kände inte riktigt att jag var närvarande, men stämningen var god när jag presenterade Eric. Kul att se att han börjar få tajming i sitt publiksnack igen. Redan första gången jag såg Eric på scen, nån gång tidig vår 2007, blev jag imponerad av hans sätt att prata med publiken. Men ibland har det känts som att han har låtit det ta över för mycket och det har haft en tendens att rinna ut i sanden. Men de senaste gångerna har han släppt det i exakt rätt ögonblick. Proffsigt!

Teresa Tönisberg gjorde också ett bra gig. Hon har ju så många vinklar på sin psykolog-bakgrund att när hon kör sju minuter känns allting så komprimerat. Man vill höra mer!

Avslutade första akten gjorde Anders Celin. Han är mästerlig på att få publiken att köpa hans stil. Han drar sig aldrig för att gå nära (eller över) gränsen, men han känner exakt var den finns. De få gånger han passerar den, tassar han tillbaka och är snart på banan igen. Hans sätt att ge publiken bilder istället för att säga saker rakt ut (och därmed bli alldeles för grov) är mästerlig. Nu händer allt i publikens fantasi istället.

Paus.

Är inte helt nöjd med mitt jobb så långt. Visst, publiken är med på noterna, jag får skratt på mina skämt osv, men det är lite småmissar hela tiden känner jag. Inget som publiken märker av, men jag känner av det.
I andra akten kör jag bara några korta skämt innan jag presenterar Björn. Presentationen av honom är väl min sämsta insats för kvällen. Jag vill ge honom en bra skjuts men min presentation låter inte särskilt positiv så han får en onödig uppförsbacke. Men det tar sig och när han berättar om kvinnan i Helsingborg som köpte en mango.

Därefter avslutar Lennie Norman kvällen och som han gör det! Det är politiskt, det är dagsaktuellt, det är angeläget. Imponerande! Tack för lektionen, Lennie!

På det hela taget en jättebra föreställning. Och även om jag är lite kritisk mot min egen insats så var det mycket bättre än dagen innan.

Andra som skrivit om kvällen:
[Eric Andersson]

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,


2009-11-20 18:43 - 0 kommentarer




Kommentarer:

Namn:
Emailadress: (måste anges men visas ej p?sidan)
Fyll i alfabetets sista bokstav: (för att förhindra spamkommentarer)

Använd inte A HREF-taggen för att länka!
Om du inleder url:en med http:// s?blir den automatiskt en länk.

Kom ihåg min info.
Skicka epost till mig om någon kommenterar här.