Jag sprang ju Göteborgsvarvet i lördags (eller tog mig runt är väl närmare sanningen) och ju längre tid som går desto mer kommer jag på som hände under loppet. Jag tror hjärnan stängde av för att orka med de två milen och slår nu på minnesbanken igen lite pö om pö. (Använder man någonsin ordet pö utan ett till pö?)
Efter ca 12 kilometer av loppet, medan jag fortfarande sprang, så var det en kille som med långa kliv gick om mig. Han GICK om mig. Jag SPRANG. Så jag kunde inte låta bli att säga "Du kan ju för f-n inte GÅ om mig!" varpå han log lite grand och GICK vidare. Jag blev alltså omgådd. Och de nästkommande två, tre kilometerna funderade jag på om det överhuvudtaget finns ett ord som heter omgådd. Så sällan händer det att någon blir omgådd att det inte ens är ett etablerat ord.
Jag hörde två killar prata om bröllop medan de sprang om mig. En av killarna frågade vem han skulle ha som best man. Du kan ju välja din kompis som gör allt för dig, till och med följer med dig och springer Göteborgsvarvet!
Jag sprang förbi ett tält där Vänsterpartiet höll till och kan ni tänka er, de stod på höger sida! Och jag kunde inte låta bli att kommentera det. "Står ni på höger sida?" Jag riktigt såg hur mannen tänkte "Ja, du är bara den 8000:e som säger det idag, ditt j-a praktfiasko!" men istället svarade han "ja, det blev så idag."
Jag kom i mål på cirka 2 timmar och 35 minuter och när jag efteråt fick frågan om det verkligen tog så lång tid så svarade jag "ja, det blev så idag."
Andra bloggar om: Göteborgsvarvet
2012-05-16 22:12 - 0 kommentarer
Kommentarer: