Som jag skrev tidigare i veckan så är det ovanligt många ståuppkomiker som släpper eller redan har släppt böcker i år och en av dem är Som Zlatan fast bättre, en bok om en kille med ätstörningar, skriven av min kompis Niclas Christoffer.
Igår var det releasefest för boken (bilder finns på Komikaze.se) och både DN och Nyhetsmorgon har uppmärksammat den.
Niclas, min kompis. Författaren.
Första gången jag träffade Niclas hade jag inte börjat med standup. Det var januari 2007 och Elin, min dåvarande blivande sambo, var tillsammans med en massa standupkollegor bjuden på brunsch på Norra Brunn.
Elin frågade om jag vill gå. OM JAG VILLE GÅ???? Hon behövde inte fråga två gånger om man säger så.
Vi gjorde en helhelg i Stockholm och passade bland annat på att träffa hennes kompis Niclas. Vi fann varandra rätt snabbt och dagen efter träffades vi igen på standupklubben BigBen där jag och Niclas tydligen umgicks så intensivt att vissa trodde att jag var hans nya pojkvän.
I torsdags var det fem år sedan vi uppträdde tillsammans för första gången. Det var kvällen då jag började "komma ut" för min familj. De hade ingen aning om att jag börjat med standup och den här kvällen hade jag bjudit två kompisar, min pappa och hans sambo till MACK för att se Johan Glans. Vad de inte visste var att jag var en av kvällens bonuskomiker. (Läs om giget här.)
Men det var inte det jag ville berätta. Jag vill önska dig stort lycka till med boken, Niclas. Hoppas den kan vara till hjälp och tröst för alla som fastnat i en ätstörning. Det är en viktig bok du har skrivit. Jag är stolt över dig.
Andra bloggar om: Som Zlatan fast bättre, Niclas Christoffer
2012-04-28 09:40 - 2 kommentarer
Kommentarer:
1. Junibarn 2012-04-28 13:02
Vilken solskenshistoria. Hoppas allt går bra med boken! Det är intressant med just en kille som skriver om ätstörningar, det brukar ju i majoritet vara tjejer.
2. Mats Andersson 2012-04-30 09:21
Ja, man ska naturligtvis inte glömma bort tjejerna i det här, men just för att ätstörningar betraktas som en "tjejgrej" kan det vara svårare för killar att ens förstå att de har problemen. Det behövs manliga förebilder som "kommer ut" med sin ätstörnings-historia.