• image four
  • image three
  • image two
  • image one

Hej då, Malmö


Jaha, Malmö.. Efter fyra år tillsammans skiljs våra vägar nu. Nej, det är inte du, det är jag.

Visst har vi haft kul ihop men jag måste ändå få säga att du aldrig gjorde det lätt för mig.

P-bot första dan, vilket välkomnande..
Ja, jag vet att man inte får stanna bilen på trottoaren även om den är lika bred som den enfiliga vägen där jag borde stannat och stoppat upp all trafik medan vi bar upp möblerna vi hade på släpet.

Så jag gjorde fel där. Jag tar på mig det. Jag borde ha förstått att vanligt sunt bondförnuft inte funkar i storstan. Det säger ju sig själv. Bondförnuft. Storstad. Ohållbart.

Andra P-boten var också mitt fel.
Jag borde ha kommit ihåg att det är parkeringsförbud en dag i månaden. Jag glömde bort det. Och när jag en timme senare kom på att det var en sån dag var det försent.

Tredje boten, ja. Vad ska man säga?
Det var under den veckan i vintras då vi hade ett break. Ja, jag var med en annan. Lanzarote hette hon. Hon var mycket varmare än du. Under flera månader innan jag träffade Lanzarote var du bara kall och ogästvänlig. Visst, hon var ett oskyldigt snedsteg och du straffade mig med ännu en bot.

Jag trodde jag var säker där på gratisparkeringen, men jag måste ge dig beröm för din finurlighet. Ett vägarbete med tillfälligt parkeringsförbud vardagar mellan 8-16. Fantastiskt!

Men fjärde boten, där blev jag förbannad på riktigt. Jag hade just parkerat och klivit ur bilen för att jobba ideellt några timmar med att iordningställa en humorföreställning så att dina invånare skulle få skratta och må bra en stund. Jag hade inte gått många meter när jag mötte en av dina P-vakter. Vet du vad han sa? Ingenting.

När jag kom tillbaka några timmar senare för att köra en av artisterna till Centralen hade jag fått en bot. Jag stod för nära en korsning. Och det var då jag förstod. Du är inte kall och ogästvänlig bara under vinterhalvåret...

Du ser inte en felparkerad bil som ett störningsmoment, kanske till och med en dödsfälla. Du ser det som en inkomstkälla. Fy fan..

Men det är inte bara P-böterna, Malmö.

Det är också idioten som gasar för att hinna få upp farten lagom till vattenpölen så att jag ska få nattens regn över mig.

Det är puckona som tömmer sin skit på gatan (även om jag faktiskt försvarade dig den gången).

Det är tanten som tappar delar av sin last på cykeln och sen skäller ut MIG för det.

Det är bilisterna som kör i bussfilen vid vägarbetet vid E22-infarten så att vi som kör rätt får stanna.

Och det är de där jävla trummorna i Folkets Park.

Så jag började tröttna på dig, Malmö. Och redan i våras, strax efter Lanzarote-incidenten började jag leta efter alternativ till dig. Och nu har jag hittat mitt nya hem. Teckomatorp heter det.

Ja, jag vet precis hur du reagerar när du hör det. Du skrattar lite överlägset och undrar ironiskt vad Teckomatorp har som inte du har.

Och ärligt talat, jag vet inte. Men det känns hemma. Det gjorde aldrig du.

Med detta sagt hoppas jag ändå att vi kan förbli vänner. Vi kommer trots allt att fortsätta ha mycket med varandra att göra.

Stora delar av mitt liv kommer fortfarande att utspela sig hos dig. Du har några av Sveriges bästa standup-scener och det var här jag började min karriär som ståuppkomiker. Det kan ingen ta ifrån dig.

Så tack , Malmö! Vi ses.

Andra bloggar om:


2011-08-26 18:04 - 1 kommentar




Kommentarer:

1. Sally 2011-08-27 22:00

Aww va söt liten historia :)


Namn:
Emailadress: (måste anges men visas ej p?sidan)
Fyll i alfabetets sista bokstav: (för att förhindra spamkommentarer)

Använd inte A HREF-taggen för att länka!
Om du inleder url:en med http:// s?blir den automatiskt en länk.

Kom ihåg min info.
Skicka epost till mig om någon kommenterar här.