Dag 1487
Måndagen den 4 augusti
Klockan 23:00
Idag är det fem och ett halvt år sedan jag började skriva dagbok på nätet. Det har varit en hel del uppehåll,
men sedan några dagar har jag umgåtts med tanken på att börja igen. Inget ont om min blogg, Klocklös i Tiden, men där skildrar jag sällan min vardag.
I Steffanies blogg påbörjades under dagen en diskussion med just Steffanie och
Peter Löfgren, två andra bloggare, där vi pratade om vem
man skriver för när man skriver dagbok. Jag svarade så här:
"Jag skriver för mig själv i första hand, men mest för att hålla koll på när vad hände. Ofta när jag pratar med
någon som frågar efter när eller var eller vad eller liknande som har sitt ursprung mindre än fem år tillbaka så
brukar det vara lätt att ta reda på mer, och ibland nöjesläser jag det jag skrivit också, det ska
erkännas."
När jag började skriva dagbok var det nog i första hand för att få läsare till sidan, men när jag nu redan har 10-20
stammisar i bloggen och minst 50 besök varje dag så spelar besöksantalet i dagboken mindre roll. Nu skriver jag
enbart för att det är skoj och för att kunna se tillbaka på vad jag gjorde en viss dag. Steffanie menar att det är
varje människas förbannade skyldighet att skriva ner sitt livs historia och kan väl i viss mån hålla med henne. Det
borde i alla fall vara varje människan skyldighet att försöka skildra sin vardag för kommande generationer.
Min mor brukar ofta säga att hon önskar att hon skrivit dagbok under de senaste 30 åren, från det hon flyttade ihop
med min pappa, via min och mina bröders födsel, via renovering och påbyggnad av gården, skildra vår uppväxt ur hennes
perspektiv och till sist skilsmässan, försäljningen av gården, flytten till nya huset och renoveringen av det osv,
osv.
Nu har hon inte skrivit dagbok, men hon har gjort ett hästjobb med att först leta bland egna negativ och framakalla
varsin kopia till mig och mina bröder. Mina föräldrar tog en hel del kort under vår uppväxt, men när sedan stallens
inredning började monteras ned, huset städas ur osv, så finns det inte längre några kort. Tidsmässigt slutade man
nog ta kort ännu tidigare, men det är när vi flyttar som det märks mest. Men som sagt, min mor har dels letat bland
sina egna negativ för att vi söner ska ha kort från vår barndom och uppväxt och dessutom har hon åkt runt till
släktingar och samlat in deras för att göra samma sak med. Det börjar bli en hel del kort nu, men eftersom hon
fortfarande har fler negativ att framkalla så har vi inte börjat sätta in dem i album ännu (vi vill ju ha dem i
tidsordning) utan de ligger fortfarande i sina fodral, men de finns!
Som Peter Löfgren påpekar i vår diskussion så handlar "nedteckna" inte bara om att skriva ner sina tankar och minnen
utan minst lite mycket om att filma och/eller fotografera. Så sant så!
Sedan jag skaffade digitalkamera för snart ett och halvt år sedan så har jag börjat ta mycket mer kort än tidigare.
Tyvärr så finns det ju såna saker som hårddiskkrascher och uppskattningsvis 2500 bilder försvann vid en sådan förra
hösten. Nu har jag fått en CD-brännare så nu ska jag göra backup lite oftare för att förhindra att det händer
igen.
Jag vet inte om jag lyckas i mina planer, men jag ska försöka ha mer bilder i min dagbok än jag hade då jag skrev
sist. Vad det blir för sorts bilder vet jag inte ännu, och jag tror inte att jag orkar göra det till en daglig vana
(det tror jag inte att jag klarar att göra dagboksskrivandet till heller) men då och då ska jag försöka skjuta till
en bild med en historia till.
Nog om redogörelsen för hur jag har tänkt mig mitt fortsatta dagboksskrivande och över till dagens händelser.
---
Om det var för att det var dags att börja jobba igen efter fyra härliga semesterveckor vet jag inte, men jag kunde
inte somna när jag gick och la mig igår. Jag fick plötsligt många tankar i huvudet kring ett projekt jag håller på
med. Jag säger inte mer nu, men jag lär återkomma till det under namnet Projektet, och förr eller senare kommer jag
att visa vad det är. Hursomhelst, jag tände lampan och klottrade ner mina funderingar i ett anteckningsblock som jag
har bredvid sängen. Då och då skriver jag en notis om någon händelse under dagen, men att tända lampan och skriva ner
tankar och funderingar eller en ny idé händer mycket sällan, men inatt hände det som sagt.
När tankarna var nedskrivna släckte jag lampan igen och började snurra. Jag tror jag låg och vred mig i över en timme
innan jag fick nog, tände lampan igen och gick upp i vardagsrummet. (Jag har sovrummet på
bottenvåningen/källaren)
I brist på annat tog jag fram en öl ur kylen och en bok ur bokhyllan. Min årsranson öl brukar ligga på mindre än tre
liter, men under min fyraveckorssemester har jag nästan kommit upp i den ransonen, men att jag dricker öl hör ändå
till sällsyntheterna. Nåväl, jag smuttade på min öl och bläddrade i boken. Det var Efter oss av Dougal Dixon. I boken
skildras hur djurlivet skulle kunna se ut om 50 miljoner år. Jag har haft boken sedan jag var lite och fascinerats av
namnen på det många nya djurarterna. Vad sägs till exempel om:
* Lekorre
* Pladdermus
* Flabb
* Byxkråka
* Spink
* Schabrak
* Dyglufsare
* Simpans
Alla djuren är detaljerat ritade.
Efter en halv öl och en halv timme hade jag bläddrat igenom hela boken. Jag lät boken ligga på bordet för att komma ihåg att skriva om den i min första riktiga dagboksanteckning för året, klockan hade ju faktiskt passerat midnatt med bred marginal.
Väl i säng igen somnade jag ganska fort, dåsig som jag blivit av ölen.
Knappt fem timmar senare pep väckarklocka nummer ett igång. Vände mig om och stängde av den. Några minuter senare satte väckarklocka nummer två igång. Hasade mig ner till sängens fotända och stängde av även den väckarklockan. Var nionde minut fortsatte proceduren tills klockan var fem i halv sju då jag hasade mig ut i duschen. En halvtimme senare var jag tillbaka på jobbet igen och de fyra veckorna som gått sedan jag var där senast var som bortblåsta.
Jag försöker inbilla mig att jag inte trivs på jobbet och vissa dagar är det nog sant, men för det mesta finns det kul människor att prata lite skit och skratta bort några minuter med. Pierre och Marie är två såna och dessa brukar jag prata med under frukosten. Det gjorde jag idag också. Jag och några andra jobbarkompisar ska ner till Lund och kika på HippHipp i höst och jag frågade om de ville med. Det ville det. Från början hade jag räknat med att fyra kompisar skulle följa med, men när jag nu sitter och sammanfattar dan så är vi tio. HippHipp är populärt i min kompiskrets uppenbarligen.
Trots (eller kanske tack vare?) att det var första arbetsdan efter semestern så gick den fort. Efteråt stannade jag kvar en kvart och pratade med Thobbe som jobbar kväll. Han ska också med och se på HippHipp. Jag lånade en del böcker av honom i början av semestern och sa till honom att jag inte tänker ta med dem till jobbet utan istället åka hem med dem till honom på fredag och passa på att ta en pizza. Han visste inte hur planerna för fredagen såg ut, men han tyckte det lät som en bra idé.
När jag kom hem ringde jag Andreas. Han jobbade tidigare på mitt jobb, men bytte i våras. Jag fick inte tag på honom, men pratade in ett meddelande på hans mobilsvar.
-"Hej, det är Mats! Det är pizzeväder ute, och pizzeväder stavas med två z! Ring, hej!"
Andreas fattade vinken och ringde snart upp och efter lite övertalning gick han med på att fixa pizzor och komma över. Han var ganska lättövertalad med tanke på att jag har åkt ut till honom var och varannan söndag senaste året med just pizza.
Det blev en del jobbsnack och semestersnack, det går ju inte att komma ifrån med tanke på att vi båda började jobba idag igen. Han fick också se lite kort, dels från Bakken dit jobbet åkte i våras (efter det att Andreas slutat) och dels från Hallands Väderö dit jag och Andreas och Erik, en annan kompis, åkte i början av juni.
Jag är just nu sambo med mina två bröder och äldsta lillebrodern Bjarne är ute på Hallands Väderö just nu för att hjälpa till att märka upp träd. Han kommer att vara där även tisdag och onsdag.
Under kvällen pratade jag med Julia också. Jag hälsade på henne i nya lägenheten i Malmö i förra veckan och glömde ett par skor där. Förhoppningsvis ska jag ner igen nästnästa helg då det är Malmöfestivalen och kan hämta dem då. Jag skulle gärna vilja se Elin Sigvardsson igen, får se om det blir så. Söndagen den 17:e spelar hon på Malmöfestivalen.
Jag tror inte morgondagens anteckning blir lika lång. :)
---
Dagens motto: Du måste inte.
Januari - Tillbaka - September