Äventyr i Göteborg

Göteborg är en svår stad att köra bil i för utsocknes folk som jag. Men vi tar det från början.

För någon månad sedan såg jag att Dimbodius, en av mina favoritartister (läs här, här och här t.ex) skulle ha konsert i Göteborg i slutet av april och som vanligt när jag ser att han ska ha konsert (det händer inte så ofta, jag tror att detta var hans femte konsert) så tänker jag att det hade varit kul att gå men att det är för långt att åka.

I onsdags kväll lyssnade jag på Musikjournalen Live i P3 där man bland annat kunde höra det tysk-norska bandet The whitest boy alive spela och sångaren lät lite grand som Dimbodius vilket fick mig sugen på att se TWBA live. Samtidigt insåg jag att Dimbodius faktiskt skulle spela bara 20 mil från mig några dagar senare.

På torsdagen beställde jag därför två biljetter, inte för att jag riktigt visste vem jag skulle gå med, men sånt brukar lösa sig.

Snart kom jag att tänka på min kusin Uffe som jag uppgicks en hel del med för tio år sedan men som jag inte haft särskilt mycket kontakt med sedan han och sambon, numera frun, flyttade till Halmstad. Jag ringde honom och frågade om han ville ut på överraskning på lördag.

Han var egentligen upptagen, men avbokade detta då överraskning med favoritkusinen :) lät mer lockande.

Prick halv fem stod jag utanför hans hus och sedan begav vi oss iväg. Vi hade inte hunnit ut på motorvägen förrän han gissat att vi skulle till Göteborg. Vad vi skulle göra där lyckades han dock inte lista ut så jag berättade.

Väl framme i Göteborg tog vi av på rätt avfart, körde fel och körde sen ännu mer fel. När vi närmade oss Mölndal vände vi och körde inom en mack där vi fick en karta och en ganska bra beskrivning av hur vi skulle köra för att komma till Hvitfeldska gymnasiet.

Problemet var bara att Hvitfeldtsplatsen inte ligger vid gymnasiet som jag trodde. Vi stannade, hittade kaserntorget på kartan och körde ytterligare någon kilometer för att komma rätt. Körde på vägar som inte behövde farthinder eftersom groparna var farthinder i sig, körde fel, körde rätt, körde omvägar, kom till slut fram till ett parkeringshus vid kaserntorget där vi parkerade. Priset var lite högre än vad vi utsocknes var vana vid, 22:- per påbörjad timme. Parkeringen kostade totalt 150:-.

Sen gick vi några hundra meter innan vi hittade målet för kvällen, Sticky Fingers.

Eftersom vi hade god tid på oss så gick vi in på den asiatiska restaurangen som låg vägg i vägg med Sticky Fingers och åt gott, pratade gamla tider, pratade nya tider och om fortsättningen på kvällen.

Vid kvart över åtta gick vi de få meterna över till kvällens huvudmål och snart stod vi på balkongen med varsin dricka i handen och kikade ut över scenen och folket nedanför.

Förband för kvällen var Markovic och de lät helt okej. Efter fem låtar klev de av och pausmusiken gick på igen. Jag och Uffe pratade om konserten när en kille plötsligt dyker upp vid min sida.

"Hej, är det du som är Mats?"

Jag är 20 mil hemifrån, känner ingen i Göteborg och ska rimligtvis inte bli igenkänd. Om det inte är nån i Dimbodius band hinner jag tänka eftersom jag mailat honom på fredagen om att jag tänker komma på konserten.

Men killen presenterar sig som Pär, en av killarna i ett annat Göteborgsband som jag skrivit om tidigare, nämligen Oscar III.

Han berättar att han kände igen mig från bilden på bloggen och att bandet har nya låtar ("De bästa vi gjort!") uppe på sin hemsida. (Jag har inte lyssnat på dem ännu så jag vet inte om han har rätt. :) )

Pär försvinner och snart går Dimbodius på scen och inleder med en mycket avskalad version av Hands let go som övergår i introt till Until the end, den första låt jag hörde med honom och som gjorde att jag fastnade.

Sedan kör han ytterligare låtar innan han alldeles för tidigt säger att det är dags för sista låten.

Som extranummer kör han dock Not to be here och inledingsnumret Hands let go i sin vanliga, ösiga version.

Därefter är konserten slut och jag och Uffe hämtar ut våra jackor och går till parkeringsgaraget, som håller på att stänga!

En man har just stängt utkörsporten och jag frågar halvt desperat om han håller på att stänga. Ja, svarar han och lika desperat frågar jag om han kan öppna för oss så att jag får ut min bil. (Vad skulle jag annars be honom öppna liksom?) Nja, men om vi skyndar oss så väntar han med att stänga inkörsporten så vi kan göra fel väg ut.

Så blir det och vi vinkar glatt åt honom när vi kör förbi. Skönt att inte behöva hitta övernattningsställe i Göteborg mitt i natten. (Att garaget stängde nattetid eller någon information om när det höll öppet såg vi varken på vägen in eller ut.)

Så glada i hågen över att konserten inte varade två minuter längre eller att vi hade stannat kvar efteråt så kör vi söderut i regnet och är ganska nöjda med hur kvällen utvecklat sig.

Själv då, vad gjorde du igår? :)


Andra blogganteckningar i kategorin Musik.

Söndag 2006-04-30 14:38
Skriv en kommentar!

Kommentarer:



2. Mats Andersson (Klocklös i Tiden)

Hej Uffe!

Ja, jag hoppas du blev nöjd.

Bowlingen kan vi ju faktiskt ta i Båstad eller Ängelholm och så kan vi äta hemma hos mig först. Men detta kan vi ju bestämma mail- eller telefonledes.

2006-05-01 15:49

1. Uffe (Frasse och Gizmo)

Hejsan Mats!!

TACK för en underbart trevlig och spännande kväll.

Det är inte varje dag man blir bjuden på sådant här äventyr med sin favorit kusin.

Hoppas vi ses snart.

Hörde att Frida lovat dig bowling så det får vi ta och boka in när det passar. Måste ju få vinna över dig *ler*

Mvh

Uffe

2006-05-01 08:10

Skriv en kommentar
Namn:
Epostadress:
URL till din hemsida:
Hemsidans namn:
Fyll i
alfabetets
sista bokstav:

Använd inte A HREF-taggen för att länka!
Om du inleder url:en med http:// så blir den automatiskt en länk.

Kom ihåg min info